Nu bär det utför Urban!

Livet är en Lottabok....

Eller egentligen inte, men det kletar sig fast i hjärnan när man läser mer än en om dagen. Jag tror att det är det där slängiga språket som kommer som efterträdare till den där kanslisvenskan jag använder när jag skriver uppsatser. Undrar om jag någon gång kommer att hitta ett riktigt språk på andra sidan.

Jag befinner mig mot slutet i en inte så bra vecka efter en rad dåliga dagar och med en månad framför mig som kommer att bli någonting mittemellan "uthärdlig" och "förfärlig". Världen har bestämt att jag ska jobba igen. Med städning. Med löjligt låg arbetstid (typ 45 %). I Ulricehamn.
I uppåt en månad.
Nu har jag väl inte så farligt mycket emot att flytta hem ett slag men jag har faktiskt kontoret här och jag blir inte så jätteglad av tanken att behöva åka buss bara för att behöva lämna in min examensansökan eller hämta ut paket på posten.
Rik kommer jag verkligen inte att bli men förhoppningsvis går jag runt och får lite över till årets andra inbetalning till CSN. (Den första gjorde jag i början av den här veckan. Jag antar att det ger vuxenpoäng.)
Framförallt retar jag mig nog på den oklara arbetstiden. Hade det varit två veckor hade jag nog varit glad men nu är det något difust "uppåt en månad". Och så är jag trött på att inte få bestämma själv. Visst, jag har tackat ja men det har mest att göra med att policyn förbjuder att säga nej till jobb. Jag känner mig en smula bestulen på en månad. Det skulle blivit en ganska bra månad. Nu måste planerna för motionsprojektet ritas om, bland mycket annat.

I övrigt består min tillvaro just nu av en dragkamp mellan två kreativa processer: En rolig - artikeln om ERL - och en tråkig - jobbsökande. De stör ut varandra. Till råga på allt har de delvis samma deadline.

U.J.

På spaning i Ester-land

Nu har jag påbörjat spurten för artikeln om Ester Ringnér-Lundgren ( i arbetssammanhang förkortad ERL) på allvar. I går avslutade jag fyra böcker (en av dem hade jag påbörjat innan) och jag börjar ana att det kommer att snurra lite om en dryg vecka då jag ska ha läst tjugo till.

Att åter vandra i Esters värld är lite som att hitta gamla kläder och inte förstå att de har passat. Men det är en dålig liknelse, för det har jag faktiskt aldrig haft särskilt svårt för. Men det är som att hitta gamla datumanteckningar och inte förstå hur tiden har gått. Eller som att se gamla fotografier av klasskamrater och knappt känna igen dem eftersom man är van vid deras äldre ansikten.

En del saker är så mycket mindre än man minns dem. Skummel är ingen Sauron. Han plågar ingen. Han tråkar bara ut dem. Bekymret med att han stulit trollspöet består i att han kan ställa till med besvärligheter på lokalplanet (mystiskt väder och synvillor, om de nu inte är samma sak) men kanske framförallt att det ger honom makt att tvinga andra att umgås med honom utan att uppfylla sin del av det sociala kontraktet - nämligen att vara trevlig. Att han kan kräva applåder och hyllningar som en hjälte utan att vara det. Han kan låtsas ha vänner. Skummel är en mobbare som fått lite för mycket makt, kanske också en bild av hur futtigt resultatet kan bli av för mycket makt/uppmärksamhet/resurser hos någon som är småsint och självutnämnt förträfflig. Visst är det en befrielse när han besegras men den där stora episka striden är till stor del något som läsaren får lägga till själv.

U.J.

Och det här är skrivet i Lucida Grande - Blogspot har inte de bra teckensnitten.

Litterära charlataner II

Herregud.
En sponsrad länk (i ett mäjl om Lotta-böcker faktiskt). Slår nog det mesta jag sett hittills.
Mest iögonfallande är naturligtvis det stora fokuset på pengar och ära, vilket alla andra kurser jag sett försökt tona ned.

Och så finns det små pärlor till uttryck som:

Om du drömmer om att bli framgångsrik och förmögen på ditt skrivande tar du, genom att studera hos oss, ett stort steg i rätt riktning.

och

Efter bara några få veckors studier kan du ha en extrainkomst genom dina nyutvecklade talanger.

(På samma finns även en redogörelse för kursens upplägg. Den ekonomiska sidan nämns i tre av åtta rubriker.)
Jag antar att det är någon sorts Sigge Starkutbildning? Men hon misslyckades ju kraftigt med att tjäna pengar, och någon intern fullitteratur gör vi ju inte längre i det här landet. Bortsett från deckarträsket och Hemmets veckotidning är det ju en importmarknad. Sidan garderar ju lite genom att även säga sig vara till för frilansjournalister, men jag trodde inte att vi hade något skriande behov av sådana heller. Men det är ju tydligen ett norskt koncept som nu även finns på svenska och Norge har säkert en helt annan bok- och arbetsmarknad. Mycket bättre. Säkert.

En förförisk liten sida faktiskt. Vem vill inte ha brev från någon som säger att

"Målet med kursen är därför att ge dig ”insider”-kunskap om branschen och att du därigenom får framgång."

Det måste röra sig om den där magiska hemligheten som Stephen King anser att en del tror finns. Vem vill inte ha den? Jag känner mig faktiskt lite förförd själv och hejdas mest av min skrala ekonomi. Men lite underligt är det förstås att firman vill förbli så anonym.OM det nu hade varit en organisation som bildats på initiativ av de stora förlagen i syfte att ta fram nya förmågor eller om det varit en klubb avhoppade förlagsredaktörer eller författare som låg bakom: hade de inte berättat det då? Varje annan kurs skyltar ju med någon publicerad författare man inte hört talas om (och de kan gå ganska långt för att konstruera en författare) men enda personuppgiften här är en adress till en reklambyrå.
Och viktigast: Om de nu besitter hemligheten: 1) Varför sprida ut den? och 2) Varför inte använda den själv istället? Finns det någon som tycker att det är roligare rätta skrivuppgifter på temat "Succéhistoriens grundelement och konstruktion" än att lägga världen för sina fötter och åka runt och bli blaisé på bokmässor?


Det är en spännande värld. I höstas besökte jag ju Falkens föreläsning om veckotidningsnoveller och de hade ett ungt stjärnskott som var med de måtten ganska framgångsrik. Om jag minns rätt vad som framgick hade hon sålt ungefär nio noveller på ett halvår och de hade givit sisådär 2 200kr styck. En hyfsad extrainkomst alltså.
Men när det blev frågestund var det någon som ställde frågan "Har du något jobb vid sidan av också?" Herregud, de flesta som passerat tjugo borde väl kunna bedöma ungefär hur lång tid det tar att tjäna ihop och göra av med en tusenlapp i den här världen?

U.J.

P.S. Detta inlägg är på försök skrivet i Times. Får se om det ser bättre ut.

Fram till fasta?

Det är en underlig vinter, och då menar jag inte vädret. Jul och nyår kom och gick lika fort. I lördags var det tjugondag Knut. I går hade vi besök här för att dricka upp glöggen så vi passade på att stöka lite. På tjugoförstedagen kom alltså julstöket vi inte hann med före jul och idag tror jag nästan att julfriden är här.
Uppsatsen är borttrollad och jag har hittills inte fått någon restuppgift på min sista hemtenta. Innan det där är överstökat kan jag inte ansöka om examen och det kan finnas skäl att då det är möjligt skjuta upp jobbsökandet till det är ordnat. Och iochmed härjandet igår lider vi faktiskt nästan brist på hushållsarbete. I morses funderade jag på att lyssna på en dokumentär om Jakob Hellman och insåg att det inte fanns någon strykning eller liknande att ägna sig åt under tiden.
Egentligen är det dags att söka jobb och det är hög tid att sätta fart på ERL-artikeln och dokumentationen av BAM men just idag kommer jag nog att glida omkring och skicka länge uppskjutna mäjl, gå små ärenden och läsa i en roman. Och så ska jag träna vidare med jojon som jag tog i hit från U-hamn efter julstädningen.

För övrigt:
Behöver den här bloggen snäppas upp lite och enklast är ju att göra det utseendemässigt. Detta innebär två saker.

1. Det är något kasst med utseendet. Detta vet jag eftersom Elin Boardy (som jobbar i redaktionen för Fantasin och därför per definition har god smak) i en bloggkommentar har ondgjort sig över vit text på svart bakgrund.
Dessutom gillar jag inte riktigt hur det ser ut. Framförallt ser alla texter väldigt långa ut. Kan marginalerna ändras? Bör jag byta teckensnitt?
Alla förslag till förändringar mottages varmt.

2. Jag borde nog försöka ordna några länkar. När jag började skriva här fanns det ett halvdussin socio-bloggar i bekantskapskretsen som länkade till varandra men nu när jag sent om sider börjar länka verkar åtminstone hälften av dem ha avsomnat. Is there anyone alive?
Den som vill ha en länk eller liknande kan gärna höra av sig till mig om det på något sätt.

U.J.

Jobb och pengar

Det är söndag morgon när jag åter hittat en stund för att skriva lite. Det sägs att det blåser orkan utanför men balkongen sitter fortfarande kvar så jag är inte vidare imponerad. Egentligen skulle jag jobba idag. Jag skulle faktiskt ha jobbat igår också men jag blev friställd och fick nöja mig med att

* Skicka allt vad slutversioner av uppsatser och enkätsammanfattningar heter till min uppdragsgivare. Jag lämnade (efter mängders med bla jobbrelaterade förseningar) in för tryck i torsdags och kommer att bli en av de sista på BHS som har sin uppsats i tryckt form på biblioteket - framöver ska de bara lagras elektroniskt. Om allt går som det ska kommer jag inte att tänka på min uppsats i mer än någon kvart under resten av mitt liv, förrutom att jag ska göra vad jag kan för att dölja den.

* Lämna kontouppgifter till Högskolan och lite annat småpyssel

* Köpa sisådär 40 kg mat varav jag personligen måste burit hem omkring 30 kg (med lite hjälp av bussen)

Sedan åt vi fläskkebab och småpysslade. Idag blir det julgransplundring utan gran. Glögg och pepparkakor ska göras slut under rituella former.

Men egentligen skulle jag alltså ha jobbat idag. Men så blev det inte. Vi var för duktiga. Jag hade blivit bokad för fyra dagar alltså sisådär 32 timmars arbete men vi var klara efter knappt 16. För hög bibliotekariehalt....
Det var ett skönt men helt nipprigt extraknäck. Huvuduppgiften bestod av:
1. Mata in ett personnummer i Ladok
2. Gör en mycket hastig kontroll att uppgifterna stämmer med de på listorna
3. Skriv ett "J" framför den kurs personen lämnat in blankett om
4 Klicka på "uppdatera"
5. Upprepa från 1. tills natten kommer eller högen är slut.
(Jag kände mig svullen i käken efter första dagen för jag mumlar för mig själv när jag skriver in personnummer - de är lite för långa för att komma ihåg på annat sätt.)
Ibland sorterar man post eller går och fikar. Citronte som smakar citron(!) och automatchoklad som är god!

Jag kan faktiskt inte minnas när jag hade ett så trevligt extraknäck senast. Kanske har min uppskattning lite att göra med att det är sådant man brukar få göra gratis, i föreningslivet och liknande. Och så är det faktiskt trevligare att fika med kårmuppar i ett sådant fikarum än att hälla i sig te ensam i städrocken. Överhuvudtaget den här kombinationen av muggar och kontorsmiljö ger grava asociationer till vi kollegiumfyrors livsstilsserie. Man kan glida omkring i korridorerna med en mugg eller pappershög i handen och tänka "Nu ser det nog ut som om jag vet vad jag håller på med."

Men det här med att jag inte jobbar idag är ett bekymmer. I synnerhet som gårdagens matköp gick på ungefär lika mycket som jag kommer att få för de senaste två dagarnas jobb, efter skatt. Vi hann inte ens börja lyfta någon helgersättning.
Jag befinner mig i den lite otrevliga sitsen att jag visserligen extrajobbat mer än halvtid den senaste månaden (arbetstiden torde ligga på omkring 75%) men att det ändå inte verkar göra någon skillnad eftersom pengarna rinner ut igen. Någonting måste göras. Jag måste ha pengar om jag så skall arbeta för dem!

Vem vänder man sig till nu när allmigthy Göran är borta? Kung CG eller Fredrik II? Hursomhelst:

Käre makthavare.
Var inte det här årsskiftet lite oövertänkt? Varför stressa? Kan inte beslutet rivas upp? Det känns lite onödigt och forcerat att redan skriva 2007. Och Alliansen hade ju en dålig start så jag kan mycket väl tänka mig att ge dem deras 100 dagar en gång till, om vi åter kan skriva hösten 2006. (De dagarna kan betalas tillbaka sista året. Det händer ändå ingenting sommaren före ett val.)
2006 må ha varit ett beigt år men 2007 är ur ekonomiskt hänseende närmast bajsbrunt. Just som jag avslutar mina dagar som julproletär gör sig förändringarna påminda. Exempel:

* Min jämkning går ut och eftersom jag förhoppningsvis ska hitta ett schyst jobb snart drar jag mig för att lämna in en ny. Det innebär 10 % skatteökning, vilket märks i plånboken.

* Jag har fått en a-kasseavgift på 3 000 kr/år och inser att det inte kommer att finnas några studerandemedlemmar i framtiden. Jag tillhör ett utdöende släkte.

* CSN kommer mycket snart att kräva mig på lika mycket till. Jag ska betala för jag vill bli av det så snabbt som möjligt (det torde gå på omkring 10 år) men jag kan inte påstå att jag blivit särskilt mycket rikare sedan förra året.

* En ny tv-avgiftslag har trätt i kraft vilket kan kosta mig lika nästan mycket till. Jag har fortfarande inte blivit riktigt klok på den men det är möjligt att jag måste betala tv-avgift nu. Jag kan inte neka till att jag äger en dator. Samtidigt vore det billigare för mig att se de program jag ser via webb-tv på bio, ungefär så mycket använder jag det. I sak är det nog bra att lagen är teknikneutral men det borde väl rimligtvis finnas någon möjlighet att komma undan? Den nya lagen är ett hån mot mina sju tv-fria år. Man borde ju kunna få ha ett val: Vill man ha ett liv med tv eller ett liv (nästintill) utan tv? Däremot tycker jag att SVT ska få mycket pengar för det är ju det enda man (nästan) kan titta på.

Lägger man ihop summan av det här inser man att den här månadens jobb varit i princip förgäves och att den Prag-resa jag fantiserat om och de där båda tusenlapparna som jag lovat upp till att gå på konserter och sådant med folk för är långtifrån säkrade.

Jobb är en svekfull drog. (Jag vill förresten minnas att "jobba" ursprungligen inte betydde "lönearbeta" utan åtminstone under tjugotalskrisen var benämningen på diverse fula men inkomstbringande trix som de s k gulaschbaronerna ägnade sig åt. Det är något att tänka på.)

U.J.

Hemma

Nu är jag hemma igen - igen. Det känns som om jag inte gör mycket annat än åker bort och kommer hem igen. Nu får det vara bra för ett tag. Mina dagar som "julproletär" börjar ta slut också. "Blåkragedelen" av det är slut. "Vitkragedelen" (Det heter väl så nuförtiden?) börjar på torsdag. Känns som att det ska bli kul att extraknäcka på kontor. Det har jag aldrig gjort, fast jag gärna hade velat. Men när jag suttit med den där blanketthögen i några timmar är jag kanske lite spakare.

Intrångsrapport:
Nu verkar familjen ha kommit på att man kan läsa saker här (det tog bara 1,5 år) så jag får väl bli lite försiktigare med att skriva saker som att det har varit trevligt att vara hemma. Men lite självcensur har väl inte skadat någon?

U.J.