tisdag, september 25, 2007

Urban J - orädd reporter

eller egentligen borde det väl vara Urban J - ängslig reporter.
Reportage har jag iallafall skrivit ett, om någon har missat det. Borås tidning den andre september. Skyll er själva om ni inte läst. Det finns inte på nätet och jag var på BT:s expedition och hämtade det sista överexet, och ett par kopior, har lovat klipp till några.

Och på söndag blir det Urban J - kulturskribent. Läs BT:s essäsida om ni har tid och lust. Annars lär det dyka upp på nätet. En jubileumsessä om ERLs födelsedag, som jag än så länge är ganska nöjd med.
Får se vad som kommer härnäst.
(Någon tråkig person vill säkert säga "platsansökningar".)


U.J.

En välgörande skvallerartikel

Jag har pendlat mellan att inte fatta någonting och att bli oerhört trött när tidningarna skriver om en viss porrfilmsstjärna med hotellnamn men jag tror nästan den här artikeln ändrade helt på det.
Nu ska jag inte sucka längre. Jag ska bara konstatera att tjejen gör sitt jobb. Det är fint med ung företagsamhet.

Möjligen blir världen mer och mer postmodern, men det har den å andra sidan alltid varit.

U.J.

onsdag, september 19, 2007

En regnig dag

Resan till Mallorca var - med ett par få betydelsefulla undantag - andligen stendöd men jag har jag någon sorts uppslag som jag tror kommer därifrån. En sorts idé som inte funnit sin form:

Jag vill någon gång skriva om en ung man som har de där stora konstnärsdrömmarna som vi alla har, han vill förtvivlat gärna bli romanförfattare och kan faktiskt inte tänka sig något annat. Han vet rentav att han är utvald att bli vår nye Strindberg. Romanen sveper sedan flyktigt över de kommande åren i hans liv då han succesivt inser att han inte har vad som krävs, att det finns andra som är betydligt lämpligare och bättre på att skiva och beskriva världen än vad han är. Romanens senare del handlar om hur han finner sig tillrätta på en betydelsefull men mindre ärorik plats i samhället (jag tänker mig att han börjar arbeta som växeltelefonist eller på systembolaget) och finner att livet även där kan vara väl värt att leva. (Och här: det är viktigt, ska ingenting fuskas bort.) Att man kan leva lycklig i sin lilla vrå av världen, försiktigt bidra till att göra den lite bättre och nöja sig med det.
Det är den bok som jag helst vill läsa just nu och det är den bok som det här landet behöver.

Dagens dikt är skriven av Kristina Lugn och citeras från Martina Lowdéns Allt:
Jag vill inte tala med jourhavande medmänniska. Jag vill inte tala med
akut- och kristeamet. Jag vill att mörkrets furste kommer och undertecknar mitt
frånvarointyg.

Och ja, det är ungefär så det är.

U.J.

söndag, september 09, 2007

Åter från Djävulsön

Jag säger som min gamle idol Henry Higgins:
Tack gode Gud att det är över.


U.J.