tisdag, augusti 28, 2007

Det artificiella paradiset

Fran nagonstans ovanfor palmerna hor vi ibland ljudet av fagelflockar men marken ar alldeles ren. Mojligtvis finns en liten vit skugga nagonstans pa en solstol av tyg.
Idag sag vi en insekt, det ar en av de forsta vi sett har. Enligt guideboken ska har finnas myggor, men vi har inte sett nagra.
Vattnet ar nastan fritt fran vaxter och djur men tydligen inte sa kristallklart som nagra av vara fortretade medresenarer last nagonstans.

Det ar resans fjarde dag och jag har just varit nere och badat i havet forsta gangen. Jag är som en hallänning i fjallen... Jag begriper mig inte riktigt pa det. Eller lite grann som en brittisk kolonialherre pa den gamla goda tiden. Jag gor det jag maste, resten av tiden haller jag mig undan varmen och vantar pa tidningar hemifran. (Jag skulle garna dricka sprit ocksa men det ar inte gorligt denna gang.)

Den har lilla varlden ahr sin egen rangordning, efter hudfarg och kanske aven efter utbildning.
Reseledarna ar blonda och talar svenska. Receptionisterna ar rattfärgade och talar engelska, spanska och i manga fall svenska. Staderskorna ar rattfargade och talar endast spanska (tror vi). Den enda mörkhyade man jag sett här - med undantag for en underhallare kor skurmaskin morgon och kvall vid poolen.

U.J.

söndag, augusti 26, 2007

Alla talar svenska

Sedan igar befinner jag mig i tropikerna. Jag har tidigare inte riktigt begripit vitsen med att ta reda pa var man finner svenska tidningar, svensk mat etc men har ar det annorlunda.
Mera kommer jag aldrig att kanna mig som en kolonialherre med lagen pa min sida.
De flesta pa hotellet -oavsett nationalitet - verkar tala svenska. Nar man kommer for att ata frukost blir man halsad:
- Ola, goddag goddag.
Menyerna finns pa svenska pa de restauranger vi besokt hittills.
Samtidigt ar det ett underligt land, med saregna vanor. Idag fick vi till exempel sitta och dricka sangria medan vi lyssnade pa information om mojliga utflykter.
Och overallt ser man halvnakna soldyrkare som utfor ritualer som - jag vet att ordet blivit politiskt inkorrekt men finner just nu inget battre - for en vit man forefaller nagot primitiva.
Det ar forunderligt och frammande och olikt Europa.

U.J.

fredag, augusti 24, 2007

Nästa års musikalhändelse!

Det här måste ses!
Mikael Samuelsson ska göra Jekyll och Hyde. Det kommer att bli väldigt bra och jag tycker nästan att jag och Östgötateatern ska ha en del av äran.
Det är nämligen en av de musikaler (tillsammans med West side Story) som Östgötateatern varit först med att spela i Sverige.
Sofia spelade musiken för mig någon gång på Flamman för hundra år sedan. Den är väldigt bra. Som framgår av titeln är ju huvudrollen dubbel, vilket illustreras genom variationer i sångstil. På Östgötateatern gjordes det där av Anders Ekborg, och såvitt jag förstått lät det mycket bra men inspelningen jag hörde var givetvis den engelska.
Och jag sa -när jag konstaterat att det var bra något i stil med:
- Den enda som jag kan tänka mig göra det här på svenska är Mikael Samuelsson.

Och nu, sisådär fem år efteråt har någon på något produktionsbolag fattat.
Varför lyssnar folk inte på mig från början?

Detta var en trumfatorisk parentes. Nu ska jag åka till Mallorca och gnälla på vädret.
Hoppas det finns svenskt te på hotellet.

U.J.

onsdag, augusti 22, 2007

Stängt på grund av Sangria

Som jag tidigare skrivit kommer jag snart - natten till lördag - att resa bort. I femton dagar ska jag plågas under Spaniens sol. Jag kommer leva för att göra åt så lite pengar som möjligt, få ihop så många arbetstimmar som möjligt och förhoppningsvis läsa Gustaf af Geijerstam.
Räkna inte med att höra av mig därifrån i någon form. Det blir inte ens vykort till familjen. Det är möjligt att det blir något blogginlägg men långt ifrån säkert är det inte. Men alla livstecken från mig fram till omkring den tionde september ska ses som ren bonus.

Det hör till saken att jag inte kommer att vara riktigt mänsklig när jag kommer hem heller. Det är ungefär samma trötthet i kroppen som efter ett Nolle-p, fast deprimerat också. När jag varit på tjänsteresa i fyra dagar brukar det ta ungefär en vecka att återhämta sig. Vi får se hur det går den här gången. Jag räknar iallafall inte med att göra mycket mer än att se på film och läsa serier första veckan hemma.


(Och ja, lägenheten är givetvis vaktad. Vad tror ni om mig?)

Jag ska tänka avundsjukt på er när det regnar på er och ni går till era tråkiga små jobb.

U.J.

Från ett projekt mot ett annat

Jag sitter hemma och skriver på en novell för en gångs skull. Då ringer telefonen. Det är min redaktör (från ERL-antologin). Skriften har kommit. Det kommer att ligga exemplar här och vänta på mig när jag kommer hem från Mallorca. (Min inställning till att åka till Mallorca skiftar ungefär tre gånger om dagen. Jag har hittills tyckt att det är ett arbetsläger - "Sommargulag"- men börjar nu tycka att det kanske kan bli ganska ok.)
Och medan jag pratar tänker jag på essän jag ska skriva och förhoppningsvis publicera. Och jag får höra att det kan bli problem med tillgången till bild och jag inser mer och mer att essän mycket väl kan bli mitt avskedstal till sällskapet. Ett socialt självmordsbrev.
(Nejdå, jag tror inte att jag kommer att skriva något som inte min redaktör klarar men vi får väl se hur det går med andra.)

Det är principiellt intressant. Måste man idolisera författare man tycker om? Kan vi inte vara överens om att vi gillar dem så att vi sedan kan snacka skit om dem i lugn och ro?
KAN man vara med i Strindbergssällskapet och tycka att "Röda rummet" är väldigt rolig men fruktansvärt dålig som romankonstruktion? (Det är den.)
Mitt svar är ja. Det kan ha att göra med att jag är statskyrkligt uppfostrad medan litteraturrörelser lätt blir väckelser. Sådana som jag bryr oss inte så mycket om väckelsen - det är ju redan avklarat eller sker löpande - utan bryr oss istället om vad vi kan göra med det vi redan har konstaterat.
Jag blir säkert blyg om jag ställs till svars på nästa årsmöte men som det känns nu vill jag häda mig hes. Jag står på kanten till att falla ut och vill dansa en vild tarantell.

Och det är faktiskt ohyggligt roligt att känna sig vild och upprorisk och storma på i ett sådant här vattenglas. Det ger mig en aning om varför folk blir revolutionärer i den stora världen.

U.J.

torsdag, augusti 16, 2007

Jag vill ha tråkigt!!!

Och så har jag kollat i allmanackan och fått en sådan där stresschock igen för det visar sig att det är redan i övermorgon som jag ska till Huskvarna på konsert och en vecka senare skall jag resa till Mallorca.
Och jag vill inte ut och resa igen. Jag har precis börjat komma in i någon sorts trivsam och hyggligt effektiv hemma-lunk. (Det tar ett par dagar.) Dessutom har jag en hel del viktiga saker att göra.
Jag skriver artiklar. "Riktiga" artiklar. Publicering är inte garanterad men det finns en sportslig chans. Kanske kan jag bli "litteraturvetare och skribent" i verkligheten också, inte bara i Ester-sällskapet.
Och det är en hel liten hög jobb som borde sökas innan jag reser och ett och annat gammalt spöke som ska fördrivas.

Som tröstare på Mallorca tar jag med mig Gustaf af Geijerstam, Emelie Flygare-Carlén, Ola Hansson och Viktor Rydberg. Jag hade tänkt att Ellen Key skulle få följa med också men jag tvivlar på att jag kommer få tillräckligt mycket tid. Men jag är hursomhelst inställd på att det kommer att bli eländigt. Är det något man inte vill ha nu är det ju sol och bad och sprit (som jag dessutom inte ska dricka).

Och så har jag drabbats av en svår frestelse. Jag tror att jag vill handla några flaskor sovjetisk champagne som inte finns på bolaget. Jag inbillar mig att det kunde vara roligt att ha någon gång. När jag nu ska dricka champagne. Det skulle möjligtvis vara på en Bergmanhelg då, men då ska det kanske vara cherry.

U.J.

tisdag, augusti 14, 2007

Humor omkring oss

När jag satt och knåpade på Ars och skickade ut den till en massa människor stup i kvarten blev jag hela tiden anklagad för att vara rolig eller för att försöka vara rolig. Det gjorde mig mycket besvärad för det tyder väl på att man skriver äkta pekoral. Det ledde till en del nyttiga reflektioner om den slängiga studentkultur som jag levt i så länge och älskat så mycket och även om jag nog har mycket kvar att göra så är jag nog lite mer försiktig nu.

Men grejen är att världen omkring oss är väldigt rolig. Hela tiden. Oftast är det svart och ofrivillig humor.
Medan jag var på Grönland kom det ett brev från mitt försäkringsbolag som tycker att jag ska låta dem se över min pension. För att de skulle kunna göra det skulle man fylla i ett formulär. Stycket avslutades med orden: "Om vi får ditt svarskort senast den 15 juni skickar vi också med en Trisslott."
(Så mycket ska vi alltså lita på sparande och försäkringsbolag, och de vet dessutom om det själva.)

Häromdagen var jag på info-möte inför Mallorcaresan och fick en taxfreekatalog i förväg. (Bara det är faktiskt lite roligt.) På sidan 3 - där de skyltar med de flottaste erbjudandena - hittar jag följande:

Balkongpaket
50 cl gin + 6 burkar tonic + 6 påsar jordnötter + 2 kortlek. Allt som behövs för en helkväll!

Jag ska resa på charter!!!

Ärligt talat: om jag hade hittat på något som liknade balkongpaketet för att ha med i någon text hade jag skämts över mitt effektsökeri.
Men som alla vet: verkligheten och Schlagerfestivalen överträffar alltid dikten.

U.J.

lördag, augusti 11, 2007

Stridsjournal 070811:2

I förrgår kröp jag upp extra tidigt och såg videoinspelningen av Persona innan jag gick till jobbet. Sedan dess har jag de bilderna framför ögonen hela tiden. Som någon sorts påminnelse om att det måste finnas någonting, någonstans, som är viktigare.

U.J.

Stridsjournal 070811:1

Jag förbereder mig för middag men det känns som för krig.

Och jag önskar att det åtminstone vore höst så att jag kunde ha den svarta "fascistutstyrseln" som jag hade på min examination.


U.J.

Självporträtt IV

Jag tror att jag en gång i tiden var en ganska skicklig debattör.
Ibland tror jag att jag skulle kunna bli en praktgrälare.
Jag antar att vi alla har talanger som livet inte låter oss utveckla.



U.J.

onsdag, augusti 08, 2007

anti-åldersångest

Häromdagen blev jag frågad om jag hade åldersångest. Det har jag inte, även om jag som många andra tycker att tiden rinner iväg fruktansvärt fort. Jag har snarare ungdomsångest.
Det blev tydligt under mitt - i övrigt mycket trevliga - besök på Öland. När man hälsar på folk i sådana sammanhang får man alltid en massa frågor om vad som är på gång, vilka strategier man har, kort sagt: vad man ska bli.
Och människor har synpunkter och önskar en lycka till och ger en på något sätt intrycket av att man har framtiden för sig.

Men jag har inte framtiden för mig. Jag borde stå mitt i den. Jag är alldeles för gammal för att vara ett löfte. Jag vet inte om jag någonsin varit lovande, möjligtvis har jag verkat lovande för att bli lovande. Ett sådant löfte blir lätt en föredetting som äldre.

Jag har ingen ångest över att jag blir äldre men jag blir riktigt skrämd över hur lite livet utvecklas omkring mig under tiden.
Kom igen med alla vuxenattribut: välbetalda jobb, avbetalningar, bilar (hybrid tack), villor med vita staket, hundar. Gör ert värsta! Jag står här och vill inget annat.

Jag fyller snart 27. Det ska bli riktigt skönt. Jag har mått dåligt hela året över att jag är 27 och fortfarande inte fått examen (förrän nyligen) och jobb. Det ska bli skönt att få det avklarat.

U.J.

tisdag, augusti 07, 2007

Hack-ordning

Nu har jag skrivit ut en massa jobb-annonser igen. Och det är återigen slående hur lika de är allihop. Då menar jag inte att de vill att man ska ha examen och att de lägger stor vikt vid personlig lämplighet. Det är själva tjänsterna som är lika.

Framförallt handlar det om barn. Barn- och ungdomsarbete. Läsfrämjande arbete.
Barnverksamheten är en stor del av bibliotekens verksamhet, någon gång har jag hört att den svarar för omkring hälften av utlåningen. Därför borde det kanske vara ganska vanligt med annonser efter barnbibliotekarier. De borde kanske omfatta .... hälften av annonserna.
Så är det inte. Det är snarare 75%, om inte mer om man bara begränsar sig till att bara läsa annonser för folkbibliotek. (Biomedicinska biblioteket i Göteborg annonserar av naturliga skäl sällan efter barnbibliotekarier.) Emellanåt får jag intrycket av att det är typ alla.

Det annonseras oerhört sällan efter "vanliga" bibliotekarier. Och jag tycker mig ana en befodringsgång. Den nye bibliotekarien börjar som barnbibliotekarie i A-köping. Hon arbetar med det i några år tills en annan bibliotekarie pensioneras eller dör. (Bibliotekarier byter sällan arbetsplats.) Då uppstår en lucka inom något ämnesområde, låt oss säga humaniora och film, en rad omflyttningar sker på arbetsplatsen och vår nya bibliotekarie finner sig vara ämnesansvarig för Kemi, fysik och teknik. Samtidigt annonserar biblioteket efter en ny barnbibliotekarie.
Jag skulle önska att någon magisterstudent tog tag i det här och skrev en uppsats och bevisade en gång för alla:
Bibliotekarier hatar barn.
(Visst det finns många bra och engagerade barnbibliotekarier men jag blir mer och mer övertygad om att det finns ett strukturellt problem, som delvis har att göra med vilka som rekryteras till att bli bibliotekarier.)

Den uppsatsen lär aldrig skrivas. Det vore knappast vidare smidigt att lämna som arbetsprov när man själv söker jobb som barnbibliotekarie och förresten har jag hittills inte hört talas om någon student på bibliotekshögskolan som är intresserad av att ifrågasätta systemet.

Appropå arbetslöshet har jag just fått avslag från Akademikernas Erkända Akassa. Detta eftersom jag ärligt nämt att det finns 6 högskolepoäng till som jag vill ta i mitt liv, men att de inte påverkar mitt arbetsliv och att det inte är aktuellt den närmaste tiden. (Jag har ju examen för sjutton.) Detta tolkar de som att jag har studieuppehåll.
Jag är inte vidare glad men kan nog leva gott utan deras inblandning. Frågan är bara om jag ska vara rakryggad nog att säga upp mitt medlemsskap.

U.J.