lördag, juli 22, 2006

Nu är det sommar!

Nu har jag badat. Alltså är det sommar. Åtminstone ikväll. Egentligen är det skandal att det inte blivit av förrän nu. Borde skett för åtminstone två månader sedan.
Fast egentligen är det inte konstigt. Jag har ju bestämt mig för att det inte är sommar. Jag går inte ens i kortbyxor på jobbet. Mamma undrar nog hur jag orkar. (Har man haft långkalsonger under uniformen på order vid samma temperatur är det inte svårt alls). Andra tycker nog att de är semestertider och att då ska man ligga på stranden, även om det blir efter jobbet.
Men för mig är det inte semester. För mig är det sommartermin. Och när man väl bestämt sig för det är det inte vidare svårt att sitta inne och plugga (även om kvalmet är lite besvärande).

Det hindrar inte att jag tror att jag kommer att ha ett mer "svenskt" vis att fira sommar nästa år. Då är jag förhoppningsvis hederlig. Det hindrar inte heller att jag börjar längta efter frost och regn och snö.

Inte alltför överaskande men intressanta sanningar om bloggare har förresten kommit i dagen.

U.J.

Nytt köttrekord....

... sattes kanske inte av aftonbladets nyhetsradio, men nog har de haft en kreativ vecka. Igår var deras huvudnyhet på morgonen att en treåring sprungit rakt ut i en väg och blivit påkörd omedelbart.
Återigen: det där är ingen nyhet. Det är en fruktansvärd familjetragedi. Men ingen nyhet. Det berör inte mer än maximalt ett hundratal personer. Men jag är övertygad om att det egentligen hänt något viktigare som kunde varit nyttigare för mig att känna till. Dessutom tycker jag att den stackars familjen och den stackars chockade föraren ska slippa höra om sitt elände på radion.
(polmagare och journalister som läser detta får gärna komma med invändningar.)

I förrgår var deras tredjenyhet att någon gravitatinsfysiker ansåg att den globala uppvärmningen kunde botas av tillräckligt många jämfotahopp. Det rörde sig om sådan här fantastisk modern internetjournalistik som går ut på att någon hittat en hemsida och skriver lite om den. Evenemanget var worldjumpday, och nyhetsuppläsaren verkade inte ett dyft medveten om att det luktade aprilskämt lång väg. Dessutom låter ju titeln "gravitationsfysiker" misstänkt likt den fejkade disciplinen "gravitationsforskning" som figurerade under upprinnelsen till science wars...
Evenemanget behandlades förrutom det som en lokalnyhet i Eslöv av sydsvenskan. Men det var alltså det tredje viktigaste den dagen.
Jag börjar misstänka att aftonbladet är Tv3:s hemliga identitet...

I övrigt jobbar jag och pluggar och har blivit riktigt sugen på att åka till Prag igen. Skrev en rad till en utbytesstudent därifrån och som nu har återvänt dit. (De har trettioåttagrader varmt nu enligt honom. Enligt blaskorna låg det gamla värmerekordet på 34 grader så det var nog faktiskt inte riktigt 35 när vi var där senast.) Så har jag alltså fått ett mejl med innebörden "kom och hälsa på". Får väl se. Det ska frigöras en del pengar först som jag inte vet vart jag ska få ifrån.

Nu är det kokhett och jag har fortfarande inte börjat skriva klart min första hemtenta.

U.J.

torsdag, juli 13, 2006

Efter att ha åkt radiobil i 2-3 veckor

Om jag haft möjlighet att diktera medan jag gått och moppat de senaste veckorna eller varit lite piggare på kvällarna hade jag nog kunnat skrivit en hel del här men till den arbetande klassens förbannelse hör tydligen att uppslag och idéer så lätt hinner glömmas bort eftersom man inte har möjlighet att göra något av dem när de dyker upp. Hursomhelst är det ganska trevligt att arbeta. Även om jag har lite privata synpunkter på hur jobbet görs så gör jag ändå någon sorts nytta. Ingen dag är den andra riktigt lik, samtidigt som jag har en del regelbundna hålltider.
Fasta arbetstider: när hade jag det senast? Känns som om det var åratal sedan jag jobbade på det här sättet. Räknas introduktioner skulle mina två dagar på Schedevi psykiatri kunna räknas, men de var ju knappast regelbundna, de låg ju inte ens i rad. Alltså antar jag att mitt senaste hederliga arbete inföll någon gång sommaren 2001. Hög tid att ha ett nu alltså. Lite jobbigt är det att aldrig ha tid att gå till skattemyndigheten eller högskolebiblioteket, men å andra sidan slipper jag ju göra det då.
En bra sak till är att jag inte har tid att göra av med några pengar numera. En tredje, och viktigare, är att jag inte tänker på min lön särskilt ofta. jag tänker på jobbet istället för på flisen. Det känns som ett klart sundhetstecken.

Nu har jag susat omkring i nästan femtiofem mil med firmabilen och radion har hela tiden varit inställd på RixFM. Sedan jag släpptes ut från lumpen (inlåst med Radio NRJ i sju månader) har jag varit passionerad P1-lyssnare men just nu tycker jag faktiskt att det är ganska ok med popp-snören och små fåniga tävlingar och rutingnabbande. Det är ganska ok att de spelar så få låtar också - än så länge iallafall - för det finns alltid någon låt man tycker lite bättre om som man kan bli glad när den kommer.

Vad jag däremot inte kan förlåta dem är att de har nyheter från aftonbladet. Det är intressant att märka skillnaden mot ekot: Ekot börjar alltid sina mornar med någon dammig undersökning om tex förhållandet mellan kön, arbetslöshet, ålder och bidrag. En undersökning som knappast kommit under natten men som ändå ingen läst och alltså kan motivera lite tid.
Aftonbladet förlitar sig på artiklar som stod på nätet på eftermiddagen dagen före.
Fast det magstarka är förståss urvalet: Jag vägrar gå med på att en av Sveriges tre största nyheter är att en unge kommit bort från dagis och hittats vid en motorväg eller att någon brandskadat sig på en grill. Dessa autentiska nyheter förtjänar väl ungefär sidan 3 respektive 7 i en lokaltidning. De är inte nyheter, de är bara skit som har hänt. Snälla, säg att vi har nyhetstorka och att det inte alltid är så här.

Gårdagens fåniga reflektion i sviterna av ett Lisebergsbesök: Farfars-bilarna måste rimligtvis lägga på ett "fars" i namnet snart, om det inte redan borde hänt. Dagens farfädrar till målgruppen är faktiskt uppvuxna på femtiotalet.

U.J.