fredag, december 29, 2006

Rätt och fel

Rätt sak till fel person, visst är det så det är?

Om inte annat tänker jag mycket på möjliga misslyckade julklappar när jag julhandlar. Det är som om listan på mottagare ständigt rullar i huvudet medan blicken far över hyllorna och just som man får syn på Älskade sånger med Christer Sjögren eller Absolut Hårdrock ligger alltid fel namn överst i hjärnan. Och man fantiserar om vilken absurd stämning det skulle bli när paketet öppnades.

Årets Rätt sak till fel person står nog jobbet för, det äldre av dem. Årets firmajulklapp bestod av en massa schampo, body lotion (!) och tvål som någon varit och lagt närmare 300 pix för på Life. Kanske en ganska bra allroundpresent i vanliga fall till vanligt folk men jag har ju hela året fått freda mig mot nya tvålsorter och kämpa för att då och då få använda lite hederlig tråk-tvål. (Jag fattar inte vitsen. Vore det inte för att en frisör en gång påstod att jag hade känslig hårbotten skulle jag tvätta håret med såpa.) Varför är alla ute efter att tvåla till mig? Jag kan inte lukta något vidare.
Det kommer långt tid att göra åt den här presenten och det finns väl inget som tyder på att lush-produkterna kommer att välla in långsammare. Snåljåpen i mig tycker om det men mitt överjag ser just nu mest slöseri och förvaringsbekymmer.

I kategorin Pärlor för svin (som kategorin Rätt sak till fel person också kan kallas) har lilla jag erbjudits två veckors assistentjobb i höst - på Mall-åkra! Proffessionell södern-resenär - Jag?
Samtidigt skulle det kunna ge en extra avbetalning till CSN och jag har ju tänkt tanken på att jag borde kolla om jag fortfarande har tråkigt på solresor och nu kan jag ju testa med en hyfsad ursäkt.
Det lutar åt att jag säger ja med några inskränkningar, men först ska jag kolla in lite datum för bokmässor och liknande.
Inskräkningarna är:
Jag kommer inte att supa.
Jag kommer inte att dansa.
Jag kommer inte att sola.

Funderar på att trycka upp en knapp eller liknande med den sloganen. Känns som en bra utgångspunkt för två veckors solresa.

Förresten har jag just avslutat den andra proletärveckan. Försäkringskassan är färdigstädad för iår. Nu borde jag bara försöka få något vettigt gjort.

Om jag inte hinner skriva något mer till min hypotetiske läsare önskar jag vederbörande ett gott nytt år.

U.J.

måndag, december 18, 2006

Helgen som gick

Åsså var man hemma igen och den här gången tänker jag inte åka någonstans förrän på fredag, då det tydligen är jul. Det lär bli magert med bloggande den närmaste tiden. Jag har börjat jobba igen. När jag skrev att jag hade fyra dagar att göra jul räknade jag inte med att jag skulle gå bredvid också, så det där fick jag klara av på två dagar i helgen. Gick hyggligt men ledde knappast till den rejäla omorganisation och ( i viss mån) gallring bland papper och prylar som skulle behövas.

Hursomhelst var det en bra helg. Jag har fällt en gran och spikat fast en husknut och bakat pepparkakor. Och städat. Och så var det trevligt att träffa husfolket.

Nu har jag slutligen bitit ihop och flyttat arvepengar så att hyran kan bli betald ivår också men just nu ser det bra ut för det blir många dagar med småjobb framöver, har just fått ett litet extraknäck med att sitta och registrera folk på högskolan i några dagar också. Sedan har jag åtminstone jobbat in så jag har råd med min första avbetalning till CSN, och så kanske ett simhallskort också.
Pengar pengar pengar, tänkte Stjärn-Jerry, alltid en massa pengar....

Och någonstans där borta skymtar en alldeles tom planeringskalender. Jag bläddrade lite nu i eftermiddags då jag väntade på mitt anställningsbevis och ser att om en månad blir det fler och fler snövita dagar. Och då är egentligen bara vad man skulle kunna kalla "dumma" grejor som står i almanackan tills dess. Jag har ju ibland skiljt mellan "intelligenta" och "dumma" engagemang då ett "intelligent" engagemang är något som kräver förberedelser och kanske efterarbete medan ett "dumt" engagemang möjligen kräver ett ombyte och en dusch. Kort sagt: det är ju betydligt mindre krävande om det står att jag ska jobba en kväll än om jag ska lämna in en hemtenta.
Men visst finns det saker att göra. Det finns alltid saker att göra. Femton rödryggar ligger i klädkammaren och väntar på mig. Om en och en halv månad ska artikeln vara klar. Och ungefär samtidigt vore det trevligt om man kunde få den där ettpoängaren i filosofi färdig....

Det börjar hursomhelts kännas som om det blir jul i år också. Jag tvivlade länge den här gången men det verkar bli av nu också. Det är ett litet under varje år.

Nu kommer jag nog ha fullt upp med att tänka ut och handla julklappar, jobba och fixa in det sista med uppsatsen (MÅTTE SEMSEK jobba på torsdag också!) så därför ser det ut som att jag ger min hypotetiske läsare jullov.

Gul Jod.

U.J.

tisdag, december 12, 2006

Kommande dagar

I år är det faktiskt så mycket bös att julen mest är något jag ser fram emot att det går över. Och sedan kommer det plötsligt vara nyår, jag ska iochförsig jobba en del då också. Men när jag återvänder till verkligheten igen kommer det att vara 2007. Då har uppsatsen ätit upp ett helt år. (Årets facit lär landa någonstans kring 32 inhöstade poäng och 40 injobbade långschalar. ) Hög tid att det tar slut.

Vi mäjlade lite om det i vår hemliga e-postlista för bibliotekseliten och kom fram till att nästa år blir ett bra år och jag börjar bli ganska övertygad.

När jag bodde på Flamman i Linköping brukade jag cykla förbi Gamla Linköping och där fanns det alltid en uppsatt skylt som informerade om något tema-år. Troligen hade det något med utställningar och evenemang att göra. Jag är lite osäker på årtalen men det torde ha stått:
2000 - kvinnans år
2001 - barnens år
Och när jag cyklade förbi tänkte jag nog på vad som skulle prägla nästa år men det blev aldrig av men tycker jag faktiskt att det är hög tid att utlysa:
2007 - Urbans år.

Det kan egentligen bara bli bra. Det finns två huvudscenarier:
1) Urban får värsta coola jobbet och börjar med värsta coola arbetsuppgifterna och håvar in massor med stash och likviditetsshit.
2) Urban får inte värsta coola jobbet utan går omkring i Borås och läser grymmaste böckerna och skriver värsta coola grejorna och poetshit.

Så egentligen borde ju allt vara bra. I synnerhet som alternativ 2 förhoppningsvis kan övergå i alternativ 1.
Men det finns väl också ett alternativ....
...3) Urban får inte värsta coola jobbet men erbjuds ett demoraliserande extrakneg som växer till grymmaste heltiden och innan han vet ordet han är värsta proletären och sagan slutar där och går på i varv på varv. Shit.

När farfar muckade och kom hem och var småbarnspappa och skulle bygga upp ett liv utifrån ingenting alls (han lyckades bra. Jag kommer att leva på arvet i vår) var han tydligen livrädd för att bli dräng på Holmarp (farmors föräldragård). Det är lite kul att veta. Det är en sak som jag har lätt att identifiera mig med. Jag vill jobba medan jag söker jobb. Helst ska jag kunna försörja mig och fortfarande ha arvet kvar att göra något vettigt för någon gång i framtiden. Men jag är ängslig. Jag är rädd för att fastna i lokalvården eller assistentsvängen, i en tillvaro som -utan medvetenheten om att den är tidsbegränsad - nog snart skulle kännas väldigt fattig på stimulans, bortsett från lönen. Det sägs att många överflödiga akademiker hamnat där. Det finns tydligen någon gammal biblioteksstudent som städar på sjukhuset och det sägs finns gott om ekonomer som kör buss. Och jag anar att jag skulle kunna bli oerhört bitter.

U.J.

måndag, december 11, 2006

Godkänd

Och så har jag fått besked om uppsatsen. Den är godkänd. Vad ska jag nu leva för? Beståndsutveckling kanske. Och sedan julklappsinköp.

Jag har nog alltid vetat att min uppsats knappast var någon VG-kandidat. (Uppsatsen är det enda inslag på BHS som kan ge VG. 10 % av uppsatserna får det.) I första hand är jag kanske lite stött för att jag inte tycker jag fått så mycket synpunkter och framförallt inte så mycket uppskattning som jag gärna hade fått (jag har faktiskt gjort två undersökningar istället för en och jobbat ett år istället för ett halvår men kvantitet och kvalitet är ju inte samma sak) men i grund och botten handlar denna känsla om tomhet nog om mitt problematiska förhållande till ordet Godkänd. Något har det med mina gamla streberambitioner att göra och till ganska stora delar kommer det av gymnasiebetygssystemet där ordet godkänd ju verkligen inte är något vackert ord. Godkänt är de som ligger underst i högen och inte kan underkännas, i regel för att spara arbete - och därmed pengar - för utbildningsinstitutionen.

Sedan dess blir jag lite förskräckt eller möjligen arg när någon försöker tala vänligt till mig och säga att "det här ska nog bli godkänt" och vill slå näven i bordet och säga "Vadå godkänt? Vem tror du att jag är? Det ska vara med spets!." Det där var en svår grej på körskolan. Och där var jag ändå en väldigt dålig elev.
Jo, jag har fått många Gn i högskolevärlden men det har inte hjälpt. Kanske har G-föraktet kommit tillbaka de senaste åren i Borås. Här kan man ju i regel bara få G och utbildningen är ju.... godkänd.

U.J.

pursk

Ännu en sådan där mellandag då jag egentligen har ganska mycket att göra (hemtentan ska vara inne på fredag och då ska jag bevisa att jag läst två böcker som jag inte läst än) men då - än så länge - inte särskilt mycket händer.

Det fortsätter höststorma. Någon tillrest unge utanför ishallen i veckan utbrast tydligen:
- Hur mycket kan det regna i den här staden egentligen?
Staden försvarar sitt rykte.

Det har ju varit SM här i stan, men 83 % av Borås befolkning har troligen inte märkt något. Och man känner sig lite sliten av allt sittande och trött redan nu inför att man kommer att dras med till VM i Göteborg 2008. Man blir faktiskt trött av att se på sport. Sporten var konståkning, inte helt oävet och hade jag inte annat för mig hade jag kanske sportbloggat lite.

Fast nu är det en sådan där mellandag igen -jag har bara mellandagar - och det känns som om man bara kan prata om konståkning och rymden och båda två är intressanta men det har varit en lite för stor dos och något mer fanns det väl i livet? Det finns åtminstone lite i mitt just nu. Hemsnickrad science fiction och beståndsutveckling åtminstone, men det är ju inget man kan prata om.

U.J.

fredag, december 08, 2006

Det finns hopp...

... jag skriver igen. Någon sorts kombination av inspiration och tillkämpad skrivro råder, för första gången på mer än ett år, tror jag. Typiskt nog kom ruset just när jag hade satt mig för att försöka ta tag i min hemtenta på allvar så jag får väl ha dubbel ångest i morgon istället. Först tänkte jag trycka ned allt som vanligt men det dök upp konkreta formuleringar och sidoresonemang som jag ville ha så jag antecknade lite och rätt som det var hade jag skrivit i en timma och flera sidor smånotiser som skulle stoppas in lite här och var. Då gav jag upp tentan och gick och satte mig vid datorn och bankade tills Sofia kom hem.

Det är en novell, tror jag. Teoretiskt sett skulle det kunna byggas ut till en roman eller novellsamling men det är nog risk att det blir utdraget då. Jag är ganska säker på att det är Science fiction.
Det är alltså en kombination som torde vara omöjlig att "göra något av" ur kommersiell eller karriärmässig synvinkel men jag bryr mig knappt ett spår. Jag är bara så glad att den där bubblande magin är tillbaka.
Lite SF passar ju förresten alldeles utmärkt eftersom jag funderat på att gå med i e-postlistan Skriva igen någon gång under våren, om den nu fortfarande är aktiv.

Tjoho, arma tentan. Ursäkta mig, jag är hög och måste gå och lägga mig innan jag tänder av.

U.J.

måndag, december 04, 2006

Favorit i repris

Egentligen borde jag inte skriva det här alls för jag har skrivit samma sak så många gånger och egentligen är det bara samma sak som återupprepas. Att lov aldrig är så loviga som man tror. Att lugnet och ron aldrig kommer och att man aldrig kommer att hinna göra de där sakerna som man tänker att man ska göra sedan.
Den femtonde ska jag ha lämnat in min sista hemtenta. Då gör jag också klokt i att vara färdig med alla eventuella julklappar för sedan har jag fyra dagar på mig att städa i Ulricehamn innan det är dags att börja arbeta. Årets jullov är tre dagar (23-25) varav två är lördag och söndag. Nyåret omfattar fyra dagar (30/12-2/1) varav två är lördag och söndag. Detta förutsatt att jag lyckas fippla bort ett pass så att jag kan dubbelarbeta. Kalendern är full av gamla antecknar som hånar mig med att påminna mig om gamla planer på en lugn jul. (Det skulle bli den första jul jag sett fram emot sedan någon gång i början av högstadiet. Den första julen då jag inte skulle vara arg på julskyltningen kring lucia.)
För alldeles nyss ringde de från städningen och tre saker har ingen lärt mig: att fråga vad folk heter, att tro på beröm och att säga nej.

U.J.

Torrt

Vet ni, Jag gillar verkligen inte sådana där konversatörer som bara säger självklarheter av typen "det beror väl lite på hur man är som person också" och värre. Och ändå anar jag att jag är ungefär likadan själv, i allt jag gör. Jag försöker hitta någon sorts sunt förnuft men återger nog egentligen bara tankar som redan tänkts men som många låter bli att yttra, just eftersom det är sunt förnuft och därför inte tillför diskussionen något.

Lika laddningar repellerar.

U.J.