Lilla Prag - en introduktion

Till den som vill bli mer bekant med Borås, utan att för den delen behöva åka hit. Och för den som undrar över en tidigare rubrik.

Det lär finnas de som kallar Göteborg för Lilla London. Vänersborg är Lilla Paris, som bekant. Vad är egentligen Borås?
Mitt eget svar, sedan en längre tid tillbaka är att Borås är Lilla Prag. Här finns mörka gränder, ja till och med mörka huvudgator. Här drar regnet fram i sidled i stora dystra sjok och vi står i vårt torn i Hässleholmen och ser ner på dem. Mår man tillräckligt dåligt för att må bra är det en härlig syn. (När man ser ner ser man även fallande löv och flockar av tornseglare som sveper förbi. Jag vet inte om det betyder något, jag har aldrig besökt Prag under den årstiden.)

Det är ofta dimma och dimman kompenserar för hur lite arktitekturen lever upp till liknelsen. I dunklet på vägen hem skymtar tornet till Gustav Adolfs kyrka. Man hukar sig och skyndar på stegen.

Den här terminen har jag delat några kurser med en student från Tjeckien. Han skulle troligen inte förstå vad jag menar när jag säger att Borås är Lilla Prag. Kanske säger jag det därför att jag saknar det verkliga Prag. Kanske skulle jag rentav önska att man kunde ana gamla dunkla hemligheter när man går förbi portarna och ser en skymt av innergårdarna i ögonvrån.
Kanske därför att det är ont om sådana hemligheter. Här finns snarare en känsla av en tomhet, en rusande tid och ett liv som är någon annanstans. En alltför bekant känsla. Kanske Borås är Lilla Linköping istället.
Lilla Prag och Lilla Linköping är kanske i själva verket delar av samma stad som jag bär med mig vart jag går.

U.J.

Vetenskapsteori i praktiken

Två saker har kommit för min blick mot slutet av denna långa och hektiska dag.
Först och främst undrar jag om inte alla söka-jobb-kurser kan ses som ett tecken på en skiftning i diskursen, från den folkhemska kollektiva synen till den nyliberala individcenterade.

Ett ovanligt givande (liksom ett nästintill kursavslutande) pass i Barnlitteratur gav mig den andra frågan. Vad heter Lotta och de andra på Bråkmakargatan egentligen i efternamn? Den sena, officiella versionen är Nyman men i första boken undertecknar storebror Jonas ett ”Reseft” med ”doktor Jonas Malm”. Är namnet Malm en del av leken liksom doktorstiteln? Eller har (hädiska tanke) Astrid Lindgren slarvat? Det finns skäl att tro att namnet ”Nyman” lagts till för att det låter bättre i genetiv pluralis, som det används i andra boken.

Se där en hermeneutisk utmaning! En metodövning som definitivt kan användas på a-nivå i riktig litteraturvetenskap.

Kärnfrågan som inställer sig torde bli: Om det bara funnits en bok om barnen på bråkmakargatan, hade vi då uppfattat namnuppgiften som riktig?

Jag lutar åt att familjen bytt namn mellan de båda böckerna, vilket är möjligt p.ga lekfunktionen.

En anledning är enkelhetsprincipen. Det hade varit en enkel sak för Lindgren att skriva en rad om ”Doktor Malm” som Jonas imiterar. Någon sådan rad verkar inte finnas. Då är det enklast att utgå från att han inte imiterar någon.

En särskilt förbryllande omständighet är bruket av förnamn. Om Jonas nu ansåg att en ”riktig” doktor heter Malm hade han då bara inte skrivit under med ”Doktor Malm”? – det duas inte hursomhelst i böckerna. Varför blanda ett riktigt förnamn med ett falskt efternamn?

<>Frågan är dock långtifrån avgjord.

U.J.

Ovanligt sent för att vara 23:20

Jag eftersträvar att den här textsamlingen inte ska bli en lika gnällig å-vad-jag-har-mycket-att-göra-samling som min gamla bruna dagbok men dagar som den här kräver det lite ansträngning.
Först ägnades en heldag åt diverse givande men inte alldelles enkla föreläsningar om bibliometrins underbara värld. För att maximera effekten av den efterlängtade labben (!) i morgon ombads vi förbereda oss ikväll.
Sedan skulle BAM -gänget trycka program. Vi började klockan 16. Vi slutade strax före 22. Utan att hinna diskutera särskilt mycket om veckans frågor eller ta matrast.

Dagens BHS-skröna är att den berömde Göte lär ha hållit en kurs i användande av kopieringsapparater någon gång före akademiseringen. Jag borde verkligen gå och hitta någon gammal kursplan. Vad hade de för kurslitteratur? Hur examinerades kursen? Världen är full av mysterier....

U.J.

Första advent?

Dagens adjektiv: Socialt expansiv.

Dagens slogan från Netto: ”Dessutom är vi trevliga.”

<>Det har varit en tyst första advent. Jag har bara hört kyrkklockor på avstånd och när klockan närmar sig åtta på kvällen har vi ännu inte tänt något adventsljus.

Det är svårt att acceptera att det snart är jul. Jag tror att det är svårare i år, dels eftersom det inte ens är december ännu, dels för att hösten varit varm och eländig.

Den främsta anledningen är nog som vanligt att jag haft för mycket att göra. Det har förvisso varit tuff höst, men så har det ju egentligen alltid varit. Jag minns hur det var på högstadiet. På kiosken på väg hem från skolan satt en reklamplansch för något lotteri. Agneta Sjödin (jag har fortfarande inte förlåtit henne) stod där och såg lycklig ut i snöfallet och tänkte ”Lott till jul”. Jag minns fortfarande hur arg jag blev på henne. Kunde hon jamsa om jul redan i början av december? Hade hon inget viktigare att tänka på? Själv hade jag väskan full av skolprojekt.

Det senaste halvåret har jag börjat fantisera. Jag planerar att inte göra som vanligt nästa jul utan faktiskt börja lugna ned mig lite i slutet av november. Sedan ska jag känna julen närma sig och trivas med det. Men först ska jag ha examen och jobb.

U.J.

Efter kvällens föredrag

<>”Barn har ingen fantasi, men de har en väldig potential.” Det säger Ulla Rhedin, Sveriges ledande bilderboksteoretiker som på senare tid intresserat sig mycket för hjärnforskning.
Det är verkligen ett rön att begrunda. <>

När jag var så pass ung att leksakerna fortfarande fanns ständigt närvarande i min vardag tänkte jag ibland att min fantasi var det inte mycket med. I böcker läser man om barn som hittar på allt möjligt. Jag tyckte om uppslagen som kom ur mitt huvud men de var ibland lite väl lika. Samma grund med fler effekter. Fantasi i egentlig mening var det inte. Kanske var jag normal (fast är det inte det vi alla fruktar mest?).

Tesen har åtminstone en konsekvens som är odiskutabelt positiv. Den innebär ännu ett skäl att anse att vi ingalunda är smartare eller mer begåvade än våra förfäder. Vi står bokstavligen på jättens axlar, då kan även barnet plocka körsbär från trädkronan. Tusentals år av ställföreträdande erfarenhet flyter i våra ådror.

U.J.

Rapport från Lilla Prag

Igår hände många saker. Jag tog –förhoppningvis – mina tionde poäng på två dagar. Sedan fick jag lite dötid och satte mig att läsa ikapp de försummade barnlitteraturstudierna. Jag satte nytt personligt studierekord. En tjugosidig litteraturvetenskaplig artikel på knappt tjugo hektiska minuter. Jag kan fortfarande när jag vill. Det är faktiskt mycket för mig, men var det någon artikel jag skulle läsa snabbt var det den här - En strukturalistisk analys av Narnia-serien. Jag är fascinerad av Propps idéer och jag kan Narnias sju böcker på mina fem fingrar. Det är alltid skönt att komma hem en stund.

Lite besvärande dock tanken på att det i själva verket är Vita häxan som ständigt återkommer som ondskans representant. Att manliga författare skriver om låter kvinnor spela den onda rollen är tydligen vanligt. Trollkarlar – äkta trollkarlar som har ett namn.- är i regel goda i Narnia. Trollkvinnor är onda. Jag hoppas någon kan rätta mig. Det är alltid obehagligt att se sina barndomshjältar med byxorna nere.

Idag har det varit en lång och stressig dag. Det ser hursomhelst ut som om BAM kan bli av på ett bra sätt. Klassen tycks leva genom att förenas i sitt hat till allt och alla just nu, även om det främst kanaliseras som kritik av kursen. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Framförallt borde jag inte låta någon mötas utan att jag är närvarande.

Det här blev långt. Men det mesta handlar ju om igår så det må vara hänt för den här gången.

U.J.

Skrev ingenting igår. Någon ringde för några dagar sedan och bad mig arbeta. Vet inte varför jag gjorde det. Jag borde verkligen gjort något "meningsfullt" istället.
Nu sitter jag i skolan efter en lång dag utan särskilt mycket innehåll.

Dagens reflektion grundar sig att Benito borde skaffa en almanacka. Almanackan är mobiltelefonens motsats. Det som skrivs i en allmanacka står ristat i sten och kan möjligtvis pillas bort med stor ansträngning och suddgummi. Mobiltelefonen symboliserar en ständig möjlighet att ändra sig och lämna återbud och vela. Den är essensen av den flexibla och kaotiska sociala värld vi nu rör oss i.

U.J.

Så var det firat
Tack till alla människor som kom. Tack för alla presenter och kuvert. (Det kanske blir en bokhylla iallafall.) Jag är lite mör i benen och ska snart gå och lägga mig så att jag orkar dra igång nästa tentplugg imorgon.

En del av kvällens gagg ägnades åt slöjd. Jag kom på att träslöjden nog i alltför hög grand lär barn hur man tillverkar saker istället för att träna dem till ett praktiskt handlag. Tillverkningskunskapen känns inte särskilt modern. Målrationaliteten har blivit onödig. Färre bandsågar. Mer hantverk.
Fast det tycker jag nog inte i morgon.

U.J.

Inbjudan
Härmed inbjuds alla släktingar att fira min 25-årsdag.
Plats: Borås.
Tid:lördagen den 19:e november. Kl 15.
Enklare förtäring i form av kakor, tårta och kanske kaffe utlovas.
Jag har i stort sett allt jag vill ha och är nöjd med trevligt sällskap men om någon envisas och vill ha uppslag till presenter finns en önskelista nedan.

Hjärtligt välkomna

U.J.

Snart fyller jag år. Det är desvärre ingenting jag kan göra någonting åt.
När man fyller år får man av tradition önska sig saker.
Här är ett försök.

Saker jag önskar mig:

Fred på jorden och till alla människor ett gott behag

1 st batteriprovare

Biblioteksförenings-t-shirts. Svart herrmodell. Storlek Medium (Sant! Storlekarna är verkligen stora). Jag är mest förtjust i "referensex" och "Nyförvärv" men den senare verkar inte finnas i rätt modell just nu. "Ej hemlån" har jag iallafall redan.

Grönsakslådor -Täta, små men rejäla trälådor för att slippa ha påsar i skafferiet som ger allt fuktskador. En låda till jordiga saker - tex potatis och en till ojordiga saker - tex sallad. Förslagsvis knappt 25x25cm stora och en höjd på ca 2 dm. Eller säg 20x20x20 för enkelthetens skull. Snickrare i publiken, se hit.

Skivor:
Emil Jensen: "Kom hem som någon annan"
Lars Winnerbäck:"Stort liv"
New Tango Orquesta: "Bestario"
Skivor med Fred Astaire
Soundtrack: "Liftarens guide till galaxen"
Soundtrack: "Cinema Paradiso"
Soundtrack: "Pirates of the Carribean"

Böcker:
Paul Auster "New York-trilogin" (utgiven i samlingspocket)

Ovidius Naso. Ovidius Metamorphoser. Förvandlingar i femton böcker av Publius Ovidius Naso i fullständig svensk tolkning av Harry Armini. Utgiven på uppdrag av Svenska Akademien under redaktion och med inledning av Tönnes Kleberg och med register av Bror Olsson. Allhem, Malmö 1969. - en raritet tillgänglig för ynka 820 pix enligt www.antikvariat.net =) Förkortade upplagor är naturligtvis inte samma sak...

puh. Det blev nog den längsta lista jag skrivit på flera år. (Jag är särskilt stolt över den sista posten. Nytt rekord i precision och kostnad tror jag - ich bin ein bibliothekar.)



Så finns det naturligtvis saker jag uppskattar att INTE få.
Skulle någon ha missat det och kommer dragande med ett biljardbord, en mobiltelefon eller något annat på listan är det ingenting att vara ledsen för men jag måste varna för att föremålet med stor sannolikhet kommer att bytas.

* Blommor, i synnerhet sådana i kruka. Fönstren är fulla och de behagar inte dö i samma takt som de föröka sig.
* Mobiltelefon ("Det är en mänsklig rättighet att inte vara kontaktbar" som en ung och oförstörd Mattias Gunnarsson skaldade)
* Pokermarker (Dels för att jag är kass på kort men främst för att jag aldrig umgås med mer än en människa åt gången numera och då är det ganska bortkastat.)
* Biljardbord (var skulle jag ha det någonstans?)
* Ett inträde till "Jul på Liseberg"
* 1 st bokhylla (som jag egentligen vill ha men jag måste reda ut vad Ikea menar med sina färger först)
* Carl B Hamiltons slips (eller jo, vänta...)
* Reproduktioner av Salvador Dali (original är ok.)
* Kafkatårta (jo, den var god men gjort är gjort.)
* Ny dammsugare (Den gamla är på renovering och håller nog utmärkt i tjugo år till)
* Björn Borgs strumpor (Usch!)
* Latte-visp.

U.J.